(no subject)

I'm taking out my lenses,
the world's clarity is too much for me
today I see nothing but one image
blurred in itself and without punctuation
I proceed with a lack of goals and love
and somewhere the blurriness in me is
prevailing over the bitter sharp blade
that tears open the cellars of myself
releasing bewildered beasts or bewildered
spirits that will dwell within for as long
as I keep this bewilderment to myself.


kära du, om man tänker på ett liv utan avstånd av kärlek då finns det ingenting kvar för dem som vill ha någonting att leva för. Man tittat på själen och förblir för evigt förvirrad om man försöker komma närmare till själva betydelsen med det hela. Jag lever och jag ser att kärleken är någonting som borde finnas, också för mig, att den kommer inte närmare till min själ om jag försöker bygga en vägg omkring mig. Det spelar ingen roll att det är bara jag som vet att väggen kan helt enkelt blåsas iväg av några få människor på denna planet som inte ens vet att de har den här kunskapen. Jag vill inte förlora min hopp om att bli någons kära, om att bli öppen mot någon annan. Jag har gett upp självförsvaret: det tog mig ingenstans, i öknen där det var bara jag och luften - jag såg inte ens sanden. Nu är det dags att attackera, jag har inget plan. Själens död är nära men kärlekens liv vill bjuda motstånd. Jag satsar allt jag har på ------------